Får man damma av en renoveringsblogg efter x antal år?

Får man damma av sin blogg och återuppta den efter x antal år? Nej, det får man inte. I dag ska allt gå snabbt och effektivt. Allt ska hända NU. Hör på husmor bara. Men är man av ålderskategorin 100+ är det okej att låta saker ta ett år eller fem. För då skiter man i vad andra tycker. Pröva på det ni med!

Ja, men till saken här nu. Här har det faktiskt hänt lite grejer sen ni hört av mig senast. Med tyngdpunkt på lite då, eftersom ganska lång tid ändå passerat. Orsaken till att det segat ordentligt med renoveringen här har att göra med samma faktum som orsakar bl.a. mjölk mellan golvspringorna, riskorn mellan golvspringorna, snor på fönsterrutorna, målarfärg där den inte ska va etc: Ett barn, alltså. Kanske den som ska bo här hos mig under resan mot min 200:e födelsedag?

Mitt senaste inlägg är daterat 19 november 2012 och slutar med bildtexten ”Här ska i framtiden bli en ”utetoalett inne”. Vad som menas med framtid är relativt: i baktankarna hade husfolket väl kanske då förordningen om avloppshantering i glesbygden, som just nu inte känns speciellt aktuell. Men på ”utetoaletten inne” bor nu en treåring. Så kan det gå.

Här (till höger) kan man knacka på till treåringens rum.

Det här är alltså ett litet litet rum vi snackar om. Här får en säng och en gammal kommod plats. Och en liten matta. Tidigare om åren bodde här en kanin (Mr. Esmeralda) och ett marsvin (Litenliten), men de vandra icke på denna jord längre. De impregnerade i alla fall trägolvet me diverse vätskor, så det var liksom dags att byta ut. Både husfolket och jag gillar gamla grova träplankor, så några sådana plockades ned från vinden. Invigningsdagen spikades fast, och då blev det fart på husfar! 

Lite små detaljer fattas än på denna bild.

Back in business

Nu go' vänner, nu! Nu ska ni bit för bit få höra vad jag haft för mig det senaste halvåret, då det blivit så dåligt med bloggandet. Jaa, vad ska jag skylla på förresten? Jag kan ju spela det väl använda kortet att det inte är lätt att vara 100 år gammal: speciellt inte då man är konstruerad i trä och sällan har skådat en våtare sommar än 2012. Eller så kan jag skylla på husfolket: båda har de liksom varit litet arbetsoförmögna av diverse orsaker under sommarhalvåret. Om inget jobb blir gjort här har jag ju inget att skriva om!

Big news! - Det händer i villan!

Jag villade visst bort mig med litet trädgårdsbloggande här i våras. Ursäkta, så kan vi inte ha det! Men låt oss gå ytterligare ett steg tillbaka, till den där dagen i våras då husmor och husfar gick lös med varsin kofot i min farstu. Minns ni? Sedan dess har de fula rivningssåren reparerats till en del: stockväggarna har blottats, putsats, tvättats och målats vita. Innerdörrarna har fått färg. Golvet har sluppit av med sin fasansfulla korkmatta och plankorna har vårdats, ångats, slipats och oljats. Det har svettats, svurits, stridits och gråtits... 

En hel del arbete återstår, bl.a. de förb**nade listerna, en nedre del till trappan etc. Men här får ni några smakprov av den process som föregått nuläget. 

Hur tänkte man här..?

Lager på lager på lager.

Ännu en bit av nedre trappan kvar.

Avloppsrör sätts ned under golvet. Arbetsledare G inspekterar.

Husmor petar mossa.

Redo för tvätt.

Tvättat och skurat.

Första penseltagen.

Väggen färdigt målad. Dörren till salen nästa.

Husfar njuter av sina sysslor... Pålimmad pappersmatta ångas bort.

Å så ska det slipas.

Färdigt!

Första varvet olja. Ser brunt ut men grått ska det bli och blev även så. 

Här ska i framtiden bli en "utetoalett inne".

Det har har varit en liten paus i bloggen, men snart kommer det nytt material.. så den som väntar på nåt gott väntar aldrig före länge

Min trädgård

En ståtlig villa ska omges av en ståtlig trädgård, inte sant? 

Ska och ska. Bättre var det på Dragsfjärds tid säger jag då bara! - Då bodde här en gammal dam med gröna fingrar. 

Vet inte vad nuvarande husmor har för färg på sina fingrar, men något gör att det inte alltid riktigt klaffar för henne i trädgården. ”Dé far inga rikit som i Strömsö”, som man säger här...

Husmors egenhändigt anlagda rabatt. Ser ni? Där bakom maskrosorna, där man ser dedär tjocka bladen... Jodå.

Äppelträdet verkar gilla tillvaron. Den kala saken framför är också ett äppelträd, men det har ej  ännu glömt beskärningen för 2 år sedan...

En intressant typ som växer mitt i hallonbuskar och annat stuff.

Tomatplantorna flyttar ut till växthuset (13 maj).

Husfar har gjort en bädd till tomaterna.

Här har de ej ännu så ståtliga plantorna fått lite hjälp på traven  och blivit uppbundna. 

       

Ljusrödus blommus gillar också tillvaron. 

Gräslök. Den växer och mår bra. men den är planterad nån gång på Dragsfjärds tid (läs: ej av nuvarande husmor)

Vid Villa Caprifol vårdas hus och natur med skapliga grejor. 

Rabarbern tar sig för varje gång den får mer hästbajs. 

VARNING! Detta är inte en trädgårdsblogg. Villa Caprifol tar inget som helst ansvar för effekten av eventuella ”trädgårdstips” som plockas härifrån...

(Ursäkta mig: egentligen ska ju bloggen handla om renovering och sånt, men så länge solen lyser står det projektet ganska stilla...)

... å så var det dags igen.

I dag gjorde våren entré, i alla fall för några timmar. Husfolket drog fram grillen och latade sig i solen så länge molnen höll sig borta, men sedan riktades de där speciella blickarna mot mig: rivarblickarna. Ni förstår, när både husfar och husmor granskande börjar röra sig med varsin kofot i handen gäller det att knipa fast sig stadigt i stengrunden. Sen hänger det på minuter innan tapeter, lister, plankor, battingar, dörrar etc. börjar flyga. Så gick det alltså i dag.

Husmor har sedan hon flyttade in retat upp sig på min motbjudande farstu. Det är ju ändå det första rummet som möter mina besökare, så jag kan hålla med henne om att det är lite skämmigt... Tapeter som börjar vara smått gulnade, korkmattan från anno dazumal som suger in smuts från leriga hundtassar istället för att stöta ifrån...

Men nu ska det bli utrymme, takhöjd och en entré som ger mig den heder jag förtjänar! Fortsättning följer...

Före. 

Vindfånget har slutat fånga vind.

Nackdelen med rivningsarbete... Vill någon ha ved??

Tapet - korkmatta

Efter dagens session.

Salen: sista kapitlet.

Sådärja. Då har min sal fått sin officiella invigning. Gästerna var fulla av beundran (eller så vågade de bara inte säga annat?), golvet klarade belastningen och tapeterna sitter fortfarande kvar.

Husfolket är redan mentalt inne i nästa steg av föryngringsprocessen, men nu måste jag få vila mig i några veckor. Gå in de nya skorna liksom.